1420-1475 Flemish Dieric Bouts Locations Dirk Bouts whose real name was Theodorik Romboutszoon, was probably born in Haarlem, where he may have studied under the painter Albert van Ouwater. Sometime before 1450 Bouts took up residence in the Flemish city of Louvain. His name appeared in the records of Louvain in 1457 and again in 1468, when he was appointed "city painter." It is likely that Bouts spent some time in Bruges, as his earliest work, the Infancy Altarpiece shows the distinct and strong influence of Petrus Christus, the leading master of that city after the death of Jan van Eyck. The slightly later Deposition Altarpiece (ca. 1450) displays strong connections with the style of Rogier van der Weyden in both the figure types and the composition. About 1460, the period of the Entombment in London, the early, formative influence of Petrus Christus had been almost totally displaced by that of Rogier, though Bouts personal vision began to emerge in the fluid and continuous landscape background. The great Last Supper Altarpiece (1464-1467) marks the high point of Bouts career. In this solemn and dignified masterpiece the painter achieved spiritual grandeur in the context of convincing physical reality. The central panel of the altarpiece is the most emphatically significant treatment of the theme of the Last Supper in Northern European art. The wings, which contain Old Testament prefigurations of the central theme, are freer and more loosely organized. Eschewing the symmetry and rigid axial construction of the main panel, Bouts produced rhythmic foreground compositions in combination with fluid and dramatic spatial recessions. In 1468 Bouts was commissioned to paint four panels on the subject of justice for the Town Hall of Louvain. At the painter death in 1475 only two of the paintings had been completed; they are among the most remarkable productions of his career. The unusual subjects, taken from the chronicles of a 12th-century historian, concern the wrongful execution by Emperor Otto III of one of his counts and the subsequent vindication of the nobleman by his wife. The finer of the panels represents the dramatic trial by fire which the wife was obliged to undergo to prove her husband innocence. Rich draperies and sumptuous colors are applied to tall angular forms to create a work of rare formal elegance and high decorative appeal. In order to dignify the event, however, the artist has employed restrained gestures and expressions as well as a completely rationalized spatial setting. As in the Last Supper Altarpiece, a sense of solemn and hieratic importance is expressed by means of an austere and rigid geometry in the construction of both persons and places. The late productions of Bouts workshop, such as the well-known Pearl of Brabant Altarpiece, are characterized by the close collaboration of the painter two sons, Dirk the Younger (1448-1491) and Aelbrecht (1455/1460-1549). In the paintings of his less gifted sons, the master distinctive figure style was appreciably altered, though Dirk the Younger appears to have retained much of his father sensitivity to the landscape. In addition to his innovations in the depiction of landscape, Bouts made a substantial contribution to the development of the portrait. His Portrait of a Man (1462) localizes the sitter in an enlarged architectural setting while permitting the interior space to merge with the exterior through an open window. For the first time in Northern painting a common bond was forged between a particularized individual and the universal world of nature.  Related Paintings of Dieric Bouts :. | Last Supper Triptych | The Ordeal by Fire | Virgin and Child | Virgin and Child | The Feast of the Passover |
Related Artists:
Paul Dougherty
1877-1947
Ludwig von Hofmann
German, 1861-1945,was a German painter. His style was impressionist, and he painted many paintings, like his famous painting "Rain", in a mixture of impressionist and classical.He was also blind in one eye.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.